Kvällsångest
Kategori: Allmänt
Förut tyckte jag att nätterna kunde vara väldigt sköna och att det var mysigt att gå och lägga sig men nu är det långt ifrån mysigt. När man känner att klockan börjar ticka på och kvällen börjar lida mot sitt slut så kommer ångesten. Att gå och lägga sig är inte roligt alls.
Förut så kunde man amma Elton, lägga honom i hans säng, kika lite en sista gång på antingen Facebook eller Aftonbladet och sedan vända sig om och ligga och snusa lite på Siris huvud tills man somnade. Mysigt att få komma nära henne då det är väldigt sällan man får njuta av den närheten idag eftersom Elton tar så mycket av min plats. Sen kunde man få sova en stund innan Elton vaknar och tar plats i sängen. Sedan vaknade han en eller två gånger till innan morgonen. Åh vad jag saknar det här!
Idag är det ångest. Nu ammar man Elton och väntar tills det känns som att han somnat ordentligt innan man lägger ifrån sig honom. Oftast när han landar på kudden så skriker han. Eller börjar böka runt i sängen för att sen börja skrika. Då får man plocka upp honom igen och sitta och vagga på honom tills han somnar och då försöker man lägga honom igen och då börjar han troligtvis snart att skrika igen. Att försöka söva om honom i sängen är totalt omöjligt utan han ska bara vara nära. Att få göra om den här proceduren minst fyra gånger är inget ovanligt. Sedan försöker man hinna mysa lite med Siri om man får tillfälle innan han vaknar igen. Ibland får man ge upp att söva honom i hans säng och då får man hoppa över allt mys med Siri och all avkoppling som man känner att man faktiskt behöver då dagarna, speciellt nu, tar mycket energi från mig i både kropp och knopp. Sedan så när han väl somnat så sover han i ca en timma innan han vaknar för att amma. Sedan fortsätter det så resten av natten. Han vaknar mellan 1-2 gånger i timmen natten igenom för att amma, bli vaggad på eller för att han ålat runt i sängen och lagt sig på något konstigt sätt och vill bli flyttad på. I natt bestämde han sig för att försöka krypa ur tröjan samtidigt som han sög på halva så jag fick ta av honom mitt i natten. Då blir han kall men vägrar filt eller täcke. Så här håller det på fram till morgonkvisten.
Nej att "sova" är inget roligt längre. Att försöka sova ger mig bara ångest just nu och ingenting är mysigt med detta över huvud taget. Vill bara lämna sängen och lämna lägenheten på natten. Nu har det här hållt på i några veckor och jag hoppas verkligen att det ska bli bättre snart. Vill ha tillbaka det där mysiga igen. Vill bara kunna känna att sova faktiskt är skönt igen. Bara för en natt eller två i alla fall. Tack.
