Mamma ninja
Kategori: Allmänt, Småbarnsliv
När man har barn och speciellt när man har fler än ett barn så kan ibland ordet egentid lysa med sin frånvaro. Men någon gång då alltid jag får min egentid är faktiskt på toaletten. Inga ungar är välkomna in med mig utan där vill jag vara ifred. Så fort som man känner att nöden trycker på så jublar man inombords "woho eeeeeegentiiiid" och sen smiter man iväg med ett leende på läpparna.
När man väl befinner sig på toaletten är det ensamsurfande på telefonen som hägrar. Man vet vilken toalett som har bäst wi-fi men tyvärr är det också den toaletten som man aldrig får vara ifred på så man väljer den andra. Då får man helt enkelt välja bort lyxen med wi-fi för en annan sorts lyx, ensamhet. Men nu har jag upptäckt något. Något som är som i en nål i ögat varje gång som jag går på toaletten. Min mobil reagerar på grannen unders wi-fi och frågar flera gånger on jag vill knappa in lösen. Det är som att dom vet att nu ska den här mamman få lite egentid och hon har ju inget wi-fi så då irriterar vi henne genom att skicka förfrågningar om lösenord. Hon ska veta att det finns internet tillgängligt men hon ska inte ha lösenordet till det.
Jaha så då sitter man där med den där nålen i ögat och försöker få till lite härlig ensamtid då man kan spela spel på mobilen utan att ha en unge hängandes över axeln som frågar frågor om allt man gör eller en annan som inte kan låta bli att försöka peta med sina dregelkladdiga fingrar över hela skärmen. Nej det är klart den här mamman ska behöva sitta och irritera sig över det och fundera ut lösningar hur man ska komma åt lösenordet. Man fantiserar sig i en svart ninjadräkt som smyger ner för trappnegången sent en kväll. Klockan är minst åtta och mörkret börjar falla på. Som en smidig elefant tar jag en stålgalje som jag enbart införskaffat inför denna uppgift. Jag trär in den genom brevinkastet och som om jag aldrig gjort någonting annat i hela mitt liv så går låset upp. Jag har kikat innan så att ingen är hemma så egentligen är ninjadräkten totalt onödig då det bara är min familj i huset sen eftersom den sista grannen jobbar till klockan 23 men den ger en skön feeling över valkarna.
Jag smyger in så graciöst som jag sätt att ninjor gör på tv. Visserligen lyckas jag trilla över skohyllan på vägen in men annars är det ganska så graciöst förutom den nyvunna bulan i pannan. Nu är jag ute efter en dosa med lösenord på. Jag kommer aldrig ihåg vad de heter men jag har någorlunda koll på hur den ska se ut. Annars får jag googla och jämföra med allt som jag hittar i lägenheten.
Det är inte svårt att veta vart jag ska börja leta. Alla har den vid tvn och är den inte där är den säkerligen i sonens rum för barn är helt frälsta vid den där saken idag. Japp, bredvid tvn står den. Jag tar ett kort på lösenordet och smyger iväg tillbaka. Rättar till skorna som ligger över halva hallen och smidigt som en åsna stänger jag dörren och lirkar igen låset igen. Nu har jag det. Guldet för ensamma mammors toalettvanor. Mer värt än toalettpapper.
Jag smyger upp igen. In på toaletten. Nu ska det äntligen ske! Jag kan knappt bärga mig. Knappar in lösenordet med darriga fingrar.... Fel lösen. En gång till... fel lösen. WTF?!?! En gång till.... Fel lösen!? Den ungjäveln har bytt lösen till Wi-fin!!!! Vill bara leta upp snorungen på Facebook och skälla ut honom efter noter. Jag börjar febrilt söka runt på vad han kan heta i Facebookvärlden tills jag inser att allt jag gjort bara skett i min fantasi. Skitans. Lägger bort telefonen, torkar mig och spolar. Tillbaka till verkligheten igen.
