mammamorotspure.blogg.se

Jag har haft så sjukt mycket funderingar de senaste dagarna och så sjukt mycket åsikter som jag har hållt inom mig. De flesta saker handlar som vanligt om barn. Eller i stort sätt alla åsikter och funderingar jag har just nu har handlat om barn.

1) Jag har den senaste veckan använt min bärsjal som är en tjock tricot slen och insett att den snart kommer bli på tok för varm. Sen skulle det ju vara fantastiskt att ha något som går snabbt att dra på sig när man är utomhus och har nu varit inne lite på att testa Mei tai. Har googlat och spanat och kikat och letat och läst och googlat och jag är fortfarande sugen på att testa. Någon som testat och har åsikter kring Mei tai som ni kan dela med er av?

2) Jag har läst lite på en tråd på facebook där man skulle skriva "Man märker när man är småbarnsförälder när..." Det fanns väldigt mycket roligt och intressant att läsa och många skratt blev det. Härligt. Reagerade dock på vad en hade skrivit. "När man ammar och när man får be den okända personen som sitter 1 meter bort om ursäkt för att man sprutat bröstmjölk på hen." Jag är inne på mitt tredje barn som jag ammar och detta har ALDRIG hänt mig. Efter att jag läste detta så började jag förstå dom som har något emot mammor som ammar ute i det offentliga. Jag skulle aldrig vilja bli nersprutad med bröstmjölk från någon annan och absolut inte från en okänd människa. Har man så mycket mjölk att det sprutar som en fontän (jo jag har varit med om det med utan att spruta ner någon annan) så får man använda något att torka sig med samt ha något som skyddar så att man inte lyckas spruta ner okända människor med sin bröstmjölk. Vart är respekten någonstans?! Folk skriker och härjar högt om att "VI SKA FÅ AMMA VAR VI VILL" och det ska vi bara respektera men dom kan själva inte respektera att andra inte vill få en dusch av bröstmjölk när de är ute. Respekt åt båda hållen tack!

3) Dessa tävlingar! Kan vi föräldrar inte bara sluta med det för en gångs skull? Det ska tävlas om vilket barn som sätter sig upp först, går först, pratar först och bajsar luktfritt och det ska skrytas om det till oändligheten. Kan inte vi föräldrar bara sluta tävla någon gång och inse att barn är olika och att de inte är några saker som man kan tävla om. Mina barn har varit snabba att lära sig vissa saker och långsamma med andra men jag har aldrig tävlat som jag har märkt att andra föräldrar gör. Nu har jag typ världens lataste bebis som jag tror aldrig kommer lära sig krypa så hon är inte mycket att lägga fram på tävlingsbordet och bli beaktad och mätt men det struntar jag totalt i. Hade aldrig bytt ut min bebis mot en annan som lärt sig snabbare för det är hela charmen med mitt barn, hon har inte bråttom och jag älskar henne till evigheten för det.

En bekant till mig förklarade för ett tag sen om hennes barn. Hennes barn var snabb att lära sig saker och hon själv hatade "tävlingen" så när folk sa "Åh, kan hon redan gå?" så kände hon sig tvungen att säga något negativt om sitt barn "Ja, men hon har utåtstående öron" för då kändes det ok. Men hur sjukt är inte det? Inte sjukt att min vän gjorde detta utan att hon kände ett behov att hon behövde göra detta, och jag förstår henne. Men VARFÖR måste vi tävla om de vi älskar mest? Kan vi inte bara låta dom utvecklas så som dom själva vill, snabbt eller långsamt, det är strunt samma. Våga Vägra Tävla!

(Som trebarnsförälder kan jag berätta att du om två år inte ens kommer komma ihåg vilka "tävlingar" din unge vann.)

Nu ska jag spana vidare lite om jag hittar någon mer snygg Mei tai, ha ha. Men kan jag dela med mig en bild av mig och min underbara bebis. Det var här vi insåg att vi var tvugna att börja städa.

Imorgon åker mina underbara prinsar till sin pappa igen. Kommer sakna ihjäl mig i en vecka innan de kommer tillbaka igen. Tur jag har mycket att göra så jag kan distrahera mig lite. Älskade grabbar.