mammamorotspure.blogg.se

I natt var Siri vaken och skrek näst intill hela natten. Funkade inte att trösta henne med något. Troligtvis var det hennes tänder som bråkade med henne men i natt så var jag säker på att jag fött ett djävulsbarn vars största uppgift i livet är att göra mammas liv till ett litet helvete. På morgonen låg hon och jollrade så då kände jag inte alls så längre. Tror det var mina egna nattliga demoner som tog över hjärnan där ett tag. Men nu är vi glada. Nu är vi kompisar igen. Eller, vi är inte kompisar med hennes tänder men jag och Siri är bästa vänner igen. Livet med bebisar är ju lite så. Jag vet att det finns dom som aldrig skulle våga erkänna att de ibland tänker att deras barn faktiskt är riktigt jobbiga och att bebisvardagen inte alltid är som att hoppa på små rosa moln men jag tror ändå att alla någon gång tänker så. Jag tror mer att det är ett sundhetstecken att tänka så. Det visar att man inte helt och hållet kopplar bort hjärnan utan att man är närvarande till 100% även de gånger då bebisarna inte är sådär charmigt söta och glada och att det även är därför som du reagerar. 

Vissa som jag träffat som uttryckt sin frustration säger efteråt "Men nu måste du tro stt jag är galen som säger sådär". Nej, jag tror inte att du är galen. Nej, jag tror inte att du kommer kasta ut ditt barn genom fönstret bara för att du säger så. Ja, jag tror att du är mänsklig. Ja, jag tror att du är förälder till ett barn med många sidor på sin personlighet.

Jag kikar ju runt ganska så mycket på föräldratrådat på flera olika ställen och forum. Förut var det lite mer men än idag kan jag få tid över till det och inse vad många föräldrar det är som tycker och tänker om andras situation. Sen funderar jag många gånger om de verkligen på fullaste allvar följer sina egna råd.

För inte så länge sen så läste jag om en tjej som hade tröttnat lite på sin kräkunge. Detta är något på gränsen till självmord att kalla sitt barn så i sociala medier. För det första får du ALDRIG säga stt du tröttnat på ditt barn i det offentliga utan de känslorna ska vi gräva djupt inom oss. För det andra får du ALDRIG kalla din lilla puttenutteälskling för Kräkunge om du verkligen älskar den. Eller, det är så dom skrev som svar till henne och inte så som jag själv känner. Jag kallar min bebis för kräkunge ibland men det är med kärlek i rösten och glimten i ögat. Det betyder inte att jag inte älskar henne och det betyder inte att jag vill adoptera bort mitt barn.

Jag tröttnade också ett tag på att hon spydde HELA tiden. Jag fick ju byta kläder tio gånger om dagen och tvätthögen bara växte. Men enligt föräldrarna (mest mammor) i denna tråden så måste man fortfarande älska sin vardag och inte påpeka att tvätthögen är ett mindre helvete i ens vardag.

Något som jag uppmärksammade var en mamma som skrev "Min älskling kräks också flera gånger om dagen men jag skulle aldrig kalla mitt barn för Kräkunge. Jag bara ler åt mitt barn, skrattar lite och byter kläder på hen". Nu till min fråga. Gör du verkligen så VARJE gång? Lilla älsklingtotte spyr ner hela sig fem minuter efter att du tagit på hen nya kläder. Detta är tionde gången du får göra detta men även denna gången så skrattar du lite åt situationen, ler åt barnet och visar att det här är en riktigt rolig situation. Vad är det för fel på dig undrar jag då om du tycker att spyiga barn är så roliga? Jag förstår att du inte skäller på barnet men en suck och att du tar upp barnet och går och byter kläder igen låter ju faktiskt lite mer friskt i mina öron. Att le och skratta varje gång skulle nog mer göra att jag tittar lite snett på dig då du faktiskt beter dig som en galen människa i mina ögon (om nu inte situationen i sig var hysteriskt komiskt som att bebisen spyr ner präktiga tant Agda samtidigt med en kaskadspya). Nu hann jag aldrig fråga den frågan innan tråden om den stackars mamman och kräkungen togs bort men än idag funderar jag på vad svaret hade blivit om jag fått möjlighet att fråga detta.

Nu till mina tips för er med kräkbebisar. - Tänk positivt. Ni får använda bebisens garderob såååå många gånger innan barnet växt ur sina kläder.

- Du får sucka när barnet spyr ner sig igen och du behöver inte skratta varje gång för att vara en bra förälder.

- Runt 6 månader brukar spyorna oftast bli mindre så tänk framåt.

- Använd dreglisar.

- Ammar du inte och bebisen kan tas hand om av exempelvis den andra föräldern när du gör tvätten kan ett eller ett par glas vin göra tvätten mycket roligare. Annars ringer du närmaste förälder med tvättmaskin och förklara din frustration över tvätthögen. De kommer troligtvis hjälpa dig! Det gjorde dom för mig och jag är varken speciellt söt eller trevlig när jag är frustrerad. Kan jag så kan du.