Ny blogg. Huha. Ska bli spännande att börja och se hur ofta jag får chansen till att blogga. Jag har lite av ett behov nu känner jag. Nej det är inget aprilskämt, jag ska verkligen starta. Och varför "Mamma morotspuré" tänker ni nog. Eller kanske inte alls. Men jag ska förklara. Jag är mamma åt tre små barn. Två killar på 6 år och 4 år och en liten dotter på 5 1/2 månad. Dom är mitt allt. Och allt börjar där någonstans med dom, i puréträsket. Nu är jag i puréträsket med min dotter. Har hittills kört den snabba vägen med burkmat. Jag orkar inte och känner just nu att tiden inte räcker till för att jag ska stå och koka och mixa en massa mat åt dottern med. Jag ska, men senare. När hon blir äldre och kan äta lite mer saker. Men varför jag ska är nog bara för att det känns bäst för mig själv. Jag tror annars att barnmatsburkarna är helt ok, funkar utmärkt ändå. När min äldsta son Liam var bebis så åt han enbart barnmatsburkar. Hur mycket jag än lagade annan mat och provade och försökte och svettades och provade och svor och provade så spottade han bara. Han ville verkligen inte ha min mat. Inte vart det bättre heller när en mamma ansåg att hon hade rätt att säga till mig att mitt barn skulle avlida för han åt bara barnmatsburkar. Hon sa verkligen att mitt barn skulle dö!! Wtf!?! Här står jag och försöker göra allt för mitt barn, 23 år gammal och någon kommer och säger att mitt barn kommer dö. Nej han dog inte. Han överlevde. Han vart smart (är superduktig på matematik) och förutom en envis näsa som blöder allt för ofta så är han frisk. Jävla kärring som säger sådär åt en förstagångsmamma. Nej det är inte ok någonstans!
Jag har som sagt tre barn. För er som inte känner mig kan jag förklara att två av mina barn har jag varannan vecka, mina pojkar, medan min yngsta tös har jag förmånen att ha på heltid. Jag är nämligen sambo med hennes pappa. Än så länge har vi inte lämnat varandra utan står ut med varandra i bra och dåliga dagar (för det är väll ändå så ett förhållande ser ut?).
Nu ska jag nog avvika från bloggen för denna stund. Nu är det första inlägget skrivet och det är det jag tycker är jobbigast. Puh. Det gick ju bra det här.
Nej, nu sjunker jag ner djupare i soffan och tittar på vem som blir Sveriges mästerkock. Slapp delux som behövs efter en heldag med alla barnen. Älskade terrorister.
