mammamorotspure.blogg.se

Hela natten hade Siri krånglat med att hon inte ville sova utan bara amma, amma, amma hela natten, så när jag vaknade var jag mer eller mindre ett lik. Alla barnen verkade också trötta så allt gick i slow motion. Så det var inte konstigt att när vi tog på oss jackorna för att gå och lämna på skola och dagis så var vi lite sena. Då börjar Liam. Han hade blivit lovad att få ta med sig morötter till skolan dagen före av min sambo. Jag hade sagt att jag inte har tid att skala några på morgonen men sambon lovade att han skulle göra det kvällen innan men hade glömt av det. Nu tyckte Liam att jag skulle ställa mig och skala morötter åt honom men jag hade verkligen inte tid för det. Försökte förklara att vi hade bråttom och att han får morötter med sig nästa dag men det hjälpte inte. Han ville inte ha ett äpple med sig, han ville ha morötter och jag som inte gav det till honom var världens sämsta mamma. Detta gjorde att jag blev ännu mer stressad men vi fick tillslut på oss kläderna och Liam plockade ner äpplet i väskan och muttrade medan han gick ut. Jag böjde mig ner för att plocka upp Siri som legat på golvet under tiden och då hände nästa sak. Riiiitch. Mina byxor gick sönder. Äger inte många byxor då jag fortfarande ändrar vikt efter förlossningen så det var absolut inte vad jag hade önskat mig i detta tillfällle. Nu hade jag verkligen inte någon tid över för att byta byxor heller så det var bara att gå iväg med Siri till garaget, sätta henne i vagnen och försöka få barnen att traska på i lämplig takt så vi skulle komma fram till skolan någon gång. Exakt klockan åtta stannade vi utanför skolan och jag vinkade hej då till Liam. Sen var det dax att lämna Nemo vilket även det gick smidigt, men man kände fortfarande av all stress i kroppen då vi varit sena hela morgonen.

På vägen hem sken solen och våren gav sig verkligen till känna. Jag satte i snäckorna i öronen och lyssnade på Pappapodden (enda tillfället jag har tid att göra det) och vandrade hemåt. Nu började energin komma till mig och jag började genast bli på bättre humör. Bestämde mig för att handla ett par saker och sen göra en choklad- och kolatårta som vi kunde äta till efterrätt. Idag känns som en bakdag.

När jag kom hem satte jag Siri i babysittern och satte igång och gjorde chokladbotten. Det gick toppen. Sen satte jag igång med kolasåsen och under tiden som den småkokade så gav jag Siri lite gröt, plockade i tvätt i maskinen och tänkte att det här är såna där tillfällen som finns på Instagram och facebook. Alla dessa bullmammor som lägger upp om att dom hinner baka och tvätta och de är alltid på strålande humör, nu förstår jag dom. Just i detta ögonblick var det verkligen så.

När kolasåsen var färdigkokad skulle den svalna. Jag väntade i ungefär fem minuter innan jag tröttnat. Under den tiden hade jag satt in mat i ugnen. Från början var tanken att jag skulle lägga på kolasåsen på tårtan efter att jag ätit mat men nu tänkte jag att jag kan säkert lägga på den nu innan maten är färdig.

Tog kastrullen och började försiktigt ösa på kolasåsen. Det gick jättebra och tårtan vart jättefin. Nu var det ca två deciliter varm kolasås kvar i kastrullen. Tänkte att "kolasås är ju alltid gott" så jag öste på det sista, vilket jag inte skulle ha gjort. Den varma kolasåsen gjorde att ckokladbotten började luckras upp och kolasåsen som var kvar i kastrullen var väldigt varm och rinnig så den rann av tårtan, fyllde fatet den låg på, rann över kanten och gjorde en stor pöl på bordet för att sedan åka ut över kanten och ner på golvet. Kastade mig över hushållspappret för att försöka stoppa framfarten men kolan var ganska så varm, nästintill brännande och den var klibbig och svår att få upp med pappret. Nu ringde även maten om att den var klar. Jag försökte att fånga upp så mycket kolasås jag kunde för stunden men till slut gav jag upp. Torkade av tallriken på undersidan, stoppade in tårtan i kylskåpet, plockade ut maten ur ugnen och gick iväg för att äta upp den innan jag gjorde något annat.

Efter maten fortsatte jag att torka upp kolasåsen. Efter det plockade jag ut tårtan som hade stelnat lite och försökte med kniv och sked att få till det så bra det gick. Efteråt kikade jag på klockan och såg att om jag skivade upp jordgubbarna med äggdelaren så skulle jag hinna att lägga dom på tårtan innan jag måste gå för att hämta grabbarna.

Tog fram allt och började skiva men vid andra jordgubben small äggdelaren till och den gick sönder totalt. Det var som att hela den här dagen ville jävlas med mig! Tog fram en kniv och började dela. Insåg att tiden var knappt och jordgubbarna blev fula men det spelade ingen roll för nu skulle dom där jävla jordgubbarna på tårtan om jag så skulle behöva springa till skolan!

Delade på i 190, kastade jordgubbarna på tårtan, skyndade på med våra ytterkläder och började skynda oss mot skolan. Letade efter öronsnäckorna då jag behövde något avkopplande som fick mig på humör innan jag hämtade grabbarna. Insåg snart att jag självklart glömt dessa hemma och la av några trevliga svordommar åt mig själv. Insåg nu att jag hade kolasås på mitt vita linne och att strumpan i skon "kletade" så troligtvis har jag trampat i kolasås också.

Efter att hämtat grabbarna såg vi en svart katt gå över vägen och jag tänkte att det är väll bara att invänta nästa sak nu.

Kom hem, duschade, bytte kläder och blev genast på bättre humör. Fick ett sms av exet som skrev att han kunde hämta mig och Liam sen så kunde vi åka med honom till utvecklingssamtalet om vi ville (det var ju det med ja). Tror inte jag har höga tankar om mitt ex då jag genast tänkte att han måste hittat en brant klippa som han tänkte köra oss ut över. Ha ha.

Sedan började jag och Liam prata om efterrätt så då tänkte jag att jag skulle visa Liam tårtan vi skulle äta sen. Tog fram den ur kylskåpet och såg att det hade blivit någon reaktion mellan kolasåsen och jordgubbarna. Den var både vattnig, fast och skummig om vart annat. Kunde väll inte förvänta sig annnat.

Dagen fortlöpte sen lite bättre men har inte tänkt att planera in någon mer bakdag den närmaste veckan i alla fall. Någon bullmamma som lägger upp fina bilder och berättar hur hela världen är underbar tänker jag nog inte heller bli. Jag får nog bara vara jag en stund till. Det får duga så länge.