mammamorotspure.blogg.se

Den senaste osunda relationen till något jag har haft är The walking dead.

The walking dead är en superbra zombieserie med bland andra Norman Reedus och Andrew Lincoln i huvudrollerna. Egentligen hade serien premiär 2010 och sen har den kanske haft 5 säsonger. Jag har ju hört andra människor hylla denna serie men jag vill gå lite mot strömmen så jag tittar inte på den av just den anledningen att alla säger att den ska vara så jäkla bra. Jag vet att det låter hur dumt som helst men av någon anledning så bestämmer jag mig alltid för att göra så. Av den anledningen har jag inte tittat på Game of thrones eller Sons of anarchy heller. Skitdumt, jag vet.

Men för att komma tillbaka till ämnet så fick min sambo en dag för sig att vi ska titta på denna zombieserie tillsammans. Han har sett typ två säsonger men sen har han inte sett det andra så han tittar gärna om på serien för att se resten med mig. Sen blir det lite så som har hänt förut. Vi tittar på flera avsnitt efter varandra (skapar tillsammans ett osunt förhållande till denna serie) och sen tittar jag lite på serien själv när han jobbar kväll (han har ju ändå sett dom avsnitten då). Han säger att det är helt ok att jag tittar. När jag kommer till det avsnittet han inte har sett säger han "du kan titta vidare för jag kommer inte ihåg något i alla fall och tycker egentligen serien är sådär. Hm... Då fortsätter jag sonika titta vidare på serien och skapar mitt egna totalt osunda förhållande till denna serie.

Nu tänker du säkert att varför jag har ett osunt förhållande till den är för att det faktiskt inte är bra att sitta framför tvn flera timmar i sträck utan att knappt äta. Eeeh.. Jo du har ju visserligen rätt men nej. Mitt osunda förhållande är att efter att jag har tittat så många timmar på zombiesar börjar min hjärna fantisera om hur det skulle bli om det blir en stor zombieinvasion här. Vart skulle man ta vägen? En bra idé är ju att vara typ på en stor båt där man även kan så grödor. Alltså, mer ett fartyg. Jag har inte sett att någon zombie kan simma så där borde man känna sig lite trygg.

Efter att ha sett hur dom i The walking dead tar över ett fängelse, och där känns det ju tryggt, så börjar hjärnan gå på högvarv eftersom vi bor så nära Kumla fängelse. Toppen! Bara att inta den där byggnaden. Har jag tur får jag med mig en jag känner som jobbar där som kan lotsa oss runt för han borde veta typ vart de flesta zombiesarna borde hålla till och vart allt där inne finns.

Så här håller min hjärna på.

En kväll står jag i köket och lagar mat. Det var här jag bestämde mig för att jag behövde en "walking dead paus". Det var för några veckor sen och sambon jobbade kväll och jag lagade kvällsmat. Siri satt i babysittern och jollrade och jag kom att tänka på att när min sambo kommer hem så måste jag titta så han inte har blivit biten så att han inte kommer förvandlas sen och bita mig och Siri. På riktigt alltså. Detta var inget som enbart skedde i fantasin utan på riktigt så tänkte jag att när min sambo kommer hem MÅSTE jag titta så att han inte har blivit biten. Det tog faktiskt ett par minuter innan det slog mig att det inte finns zombies på riktigt och att jag nog behövde en paus från dom. Här avslutades mitt osunda förhållande och den sista säsongen är än så länge osedd. Börjar dock känna ett litet smått sug att titta på den igen så kanske nästa vecka eftersom min hjärna nu börjar komma tillbaka till den verkliga världen igen. Men så här fungerar min hjärna emellanåt när jag riktigt fastnar, vilket nu slog mig att det säkert är lite så vissa av dessa människors hjärnor fungerar som går ut och skjuter folk efter att ha spelat mycket av vissa tv-spel osv. Kanske om jag inte kan se varningssignalerna när min hjärna börjar löpa amok så kan jag bli till en potensiell  mördare. Nu märker jag ju som tur var av det. Men vem vet vad jag hade gjort om min sambo kommit hem och vägrat visa mig sina bitmärken. En kökskniv genom ögat kanske.