mammamorotspure.blogg.se

En blogg om mig och mitt liv.

Den stora skräcken

Kategori: Allmänt

Idag när jag hämtade hem Liam från skolan så var en av de första sakerna han sa "Mamma, jag tror jag har löss". Den första tanken som for igenom mitt huvud var "Har du löss så adopterar jag bort dig". Ok, kanske inte riktigt så illa men ungefär. Jag skulle aldrig adoptera bort mina barn för något i världen med löss är något av mardrömsscenariot för mig. Dom är små, äckliga och kryper runt i huvudet. Sen ska man både hållas och kamma bort skiten och sen duscha med någor lusmedel. Då far dom där krypen ner med medlet och ringlas med vattnet och över hela kroppen innan de far ut i avloppet. Ja, löss har nog varit en av dom stora mardrömmarna sen jag fick barn.

Genast började det klia på mitt huvud med. Och på öronen. Jag MÅSTE ha fått löss. Jag har inte känt något innan men just i denna sekund så kunde jag slå vad om att lössen bara hoppade över till mig och kröp runt i huvudet på mig.

Min andra tanke var "Lusmedel är snordyrt och jag har fortfarande inte fått pengar från försäkringskassan. Jäkla skit". Min tredje tanke var "Undrar om Siri kan fått löss? Kan bebisar använda lusmedel?".

På hela vägen hem kunde jag bara tänka på löss och känna hur det kryper över hela kroppen. Frågade sonen varför han trodde att han fått löss och hans svar var då att det kliade i håret på honom. Sedan började han berätta jättemycket om löss och lusmedel, mer än vad en sexåring borde veta om ämnet. Då slog det mig. Dom har nog pratat om löss på skolan (går det där) och han började nog som jag att känna efter lite för noga och tyckte att det började klia. Han har nog inte löss.
Väl hemma tittade jag noga och kammade igenom båda grabbarnas hår. Inte ett spår efter en lus. Puh. Mardrömmen gick över på två sekunder.
Senare kom min sambo hem med en kexchoklad och en ros till mig bara för att. Kände i den sekunden att jag nog var lite värd det idag. 

Kommentera inlägget här: