En fjärde bullbakning i ugnen
Kategori: Det blir aldrig som man tänkt sig, Småbarnsliv
Jag har mått tokdåligt under hela den här början på graviditeten och det är därför som jag kan ha verkar lite frånvarande för vissa. Jag har testat både receptfritt och utskriven medicin mot illamåendet men det har tyvärr inte hjälpt så det är bara att härda ut. Förhoppningsvis blir det bättre inom en snar framtid. Annars har graviditeten visat sig genom att jag gått upp 7 kilo i vikt och att jag de senaste veckorna fått byta ut mina kläder mot den härliga "mammagarderoben" igen eftersom putmagen gjort framträdande. Men det känns bra ändå.
I onsdags var vi iväg och fick se den lille knodden sprattla, minst sagt. Den ville aldrig vara still utan gjorde volter och viftade på benen och armarna hela tiden. Även om man varit med om det tidigare är det ändå samma speciella känsla att få se sitt barn för första gången ligga där och visa "här är jag". En bekräftelse på dess existens som ger en sån där underbar känsla som ilar genom hela kroppen.
Så i fredags berättade vi för barnen vad som är på gång. De vart glada och började prata på om de trodde att det är en liten tjej eller kille som låg i magen. Nemo sa att om det är en tjej så blir jag lite glad men om det är en kille blir jag jätteglad. Ha ha. Snutten. Sist önskade han sig en lillasyster men nu har han väll bestämt sig för att det kanske räcker med en sådan, ha ha.
Vi är glada för vilket som. Jag har mina två grabbar och min lilla dotter och själv tycker jag inte att könet gjort någon märkbar skillnad. Jag minns när jag fick grabbarna att jag tänkte att det hade varit kul med en tjej för att jag tyckte de hade roligare utbud på kläder men nu när jag fick min dotter tänkte jag att det finns roligare utbud på killkläderna så jag tror att vad gäller den saken är man bara nyfiken på just det som man inte har, ha ha. Nu kan jag absolut köpa om jag hittar något fint klädesplagg fast på "fel avdelning" men här tänker jag mer på klänningar och slipsar och sånt som är utmärkande. Visst kan jag köpa en klänning till någon av mina söner men det gör jag inte förrän någon ber mig att göra det och tvärt om. Det känns bättre i mammahjärtat för mig i alla fall att "bryta normerna" med sån kontrast vad gäller mina barn när de själva ber om det än att jag tvingar in dom i något som de i framtiden kanske inte alls har velat vara med om. Men det är jag.
Men som sagt. För mig spelar kön på bebis verkligen ingen roll utan jag kommer glädjas exakt lika mycket om jag får en kille som om jag får en tjej då jag tycker det är precis lika roligt oavsett kön. Jag önskar mig en bebis och inget annat. Sen blir jag glad!
Nu ska jag försöka välta denna kossa i säng. Om sex timmar ska man stiga upp igen och påbörja morgondagen. God natt på er underbara vänner där ute!
